Mar 31

Hur skall jag trösta Dig ?

Jag har, i förra veckan, läst en helt annan bok än vad jag brukar läsa.. Samtidigt som jag läst nya boken av Nora Roberts.

Ni som inte känner mig bör få veta att jag är en liten funderare / grubblare. Det är vad jag skulle kalla mig själv. Bäst så. Just nu grubblar jag lite extra mycket , jag vet inte vad det beror på. Tankar handlar om att trösta, förlåta och försonas. Fast kanske vet jag ändå vad det Beror på. Det plötsliga dödsfallet och sen en mycket allvarlig olycka i min närhet som har fått mig att inse mer och mer för varje dag, att vi är inte odödliga.

 Trösterikt (inbunden)

I denna bok, Trösterikt av Catharina Segerbank skrivs det om att få livet att stämma är ingen lätt uppgift. Till vår hjälp måste vi ha en grundton, en grundbult som
vi kan rätta oss efter.

Den ene mannen säger: -En dag skall vi alla dö!
Den andra mannen svarar: -Ja, men alla andra dagar ska vi ju inte det!

Hämtat ur Trösterikt av Catharina Segerbank

Vi måste våga leva också. Men kanske vi blir ledsen och då måste vi tröstas. Tröst i en tröstlös värld är vad vi alla behöver.

Tänk så lite tröstade vi blir som vuxna….Jag känner så i alla fall.

Ledig dag för mig idag, Lämnade av dotter , tidigare än vanligt då jag är ledig (för idag på min lediga dag har jag bokat in tandläkare) , ensam stod hon där på gården utan kompisar för de var fortfarande på fritids. Klockan var bara 0745, och skolan börjar inte förrän 08:15. Ensam och liten vinkar hon till avsked åt mig. Sen ganska snabbt ändrar hon sig och Vinkar till mig att jag skall komma tillbaka. Vill krama om mig en liten stund till. Ledsen blir hon och så även jag.. Men jag står kvar en stund till , lägger armarna om henne och TRÖSTAR henne.

Då när vi står där , kramandes tätt ihop , kommer hennes klasskompisar från fritids och hon viskar i mitt öra: jag kan gå nu , mamma, det känns bra nu.  

Som sagt var , När vi var små kunde vi förhoppningsvis krypa
upp i någon vuxens knä och bli tröstade, men när man
är vuxen? Var finns trösten då? Jag vill bli tröstade nu.. Och helst trösta dig som behöver tröstas.. Men hur gör jag då ?

Kramar Elisabeth

1 kommentar

  1. Min tioåring är lite mittemellan att vara litet barn och stort barn! Men det är väl så
    Det ska vara… Fast i mamma hjärtat kommer han ju alltid vara liten!
    Beklagar plötsliga dödsfall och olycka, det är då man säger till sig att leva här och nu…

    Ha en fin kväll
    Kram Sandra

Kommentera

Your email address will not be published.

Login

Lost your password?