OS facklan har slocknat

Just sett avslutningsceremonin på tv, liggandes i soffan. Mycket som var väldigt vackert. Pampigt och storslaget.

Men samtidigt så blir jag berörd , av många anledningar. Svårt att sätta ord på men tårar kommer ur mina ögon. Tårar har inte bara med att OS är slut utan från innehållet i den osynliga ryggsäcken också.

Men Här byggs en hela OS by upp för spel som varar i 2 veckor, helt galet tycker jag.. Vad händer sedan ?? Vad händer med alla utanför denna cirkus, som det ändå är.. Visst har jag sett en del tävlingar och glädjs åt de som har vunnit medaljer, som de har kämpat och tränat inför detta.

Livsuppgiften för dem, vilken livsuppgift egentligen.

Detta med livsuppgift är svårt. Livsuppgift är ett stor ord. Just läst klart boken :

Din egen väg

“I denna bok frågar Patricia Tudor-Sandahl : kan det vara så att en av orsakerna till stressen och oron i vårt samhälle är att vi har fått eller tagit på oss uppgifter som är för små för våra själar? I denna , en något mindre bok om att sträcka ut sig i sin fulla längd och bli den man är ämnad att vara en process som varje människa, oavsett ålder, alltid befinner sig i och som ibland kan komma att leda till synliga förändringar.

Förakta inte det lilla som sker. Det kan räcka med ett enda trevande steg för att en mäktig rörelse ska sättas igång. När man väntar på den extraordinära händelsen, det magiska ögonblicket, det förändrande mötet eller vad det nu är som man tror ska förvandla livet, då väntar man oftast förgäves.

Nyckeln till kallelsen finns troligen mitt i det liv som man redan lever. Ibland hittar man den utan svårighet, ibland måste man leta länge. Den kan vara gömd på en plats som man minst av allt hade väntat sig.

Att följa sin kallelse måste inte betyda att livet förändras radikalt, i alla fall inte när det gäller de yttre formerna. Visst händer det att en orkanvind rycker tag i oss och vänder oss upp och ner. Ofta räcker det dock med en vindpust för att få oss att vända om.” – denna text hämtad ur boken

Imorgon skall jag nog göra ytterligare ett försök att lyfta luren och se det som min livsuppgift att få till en förändring i framtiden.

Kramar Elisabeth

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Login

Lost your password?